Begreppsutställning: Hinduism och Buddhism

 De har tappat det igen!

Än en gång har era SO-lärare helt tappat greppet och förlorat all sin kunskap om Hinduism och Buddhism.

Ni får se till att hjälpa dem tillbaka på rätt spår, ge dem lycka och kunskaper åter.

Hur ska ni gå till väga?

-Arbeta i par/smågrupper

-Ni tilldelas ett ämne att hjälpa era SO-lärare med

-Med kortfattade texter i kombination med bilder eller filmer skapar ni tydliga förklaringar av ert ämne.

-Under lektion nummer två anordnar ni en utställning och låter era SO-lärare vandra runt för att ta del av era verk. Förhoppningsvis kan detta återväcka deras stora kunskaper och legendariska visdom. 

-Ni får också gå runt, titta på varandras presentationer och diskutera. Det blir i sig en bra förberedelse för provet.

Ämnen

1. Hinduismens gudar och deras roll

2. Karma, Reinkarnation/Samsara, Moksha och Nirvana

3. Buddhas upplysning

4. Heliga kor och Ahimsa

5. Möjligheter och utmaningar att leva som hindu i Sverige

6. Möjligheter och utmaningar att leva som buddhist i Sverige

7. De fyra sanningarna och den åttafaldiga vägen

8. Är Hinduismen monoteistisk, polyteistisk eller både och?

9. När var och hur grundas de båda religionerna?

Dracula

Bram Stoker

Bram Stoker föddes i Clontarf, en förort till Dublin, som son till Abraham Stoker och feministen Charlotte Mathilda Blake Thornley. En svår sjukdom under barndomen gav honom tid till reflektion, vilket han senare sade varit gynnsamt för hans utveckling till författare. Han studerade matematik vid Trinity College i Dublin 1864-70, och intresserade sig samtidigt för historia och filosofi, varför han blev medlem av olika sällskap.

Efter studierna blev han tjänsteman, och skrev artiklar för The Dublin Mail. 1878 gifte han sig med skönheten Florence Balcombe, som tidigare varit Oscar Wildes dam. De nygifta flyttade till London, och Stoker blev anställd av sin vän Henry Irving som direktör för Lyceum Theatre. Därigenom lärde han känna flera betydande författare, som James McNeil Whistler och Sir Arthur Conan Doyle, och möjlighet att se världen under teaterns turnéer.

Bram Stoker fick ett flertal slaganfall före sin död, han avled i sitt hem, George's Square nummer 26, den 20 april 1912. Enligt vissa biografskrivare avled han på grund av syfilis, andra påstod att han var överarbetad.

 

Handling

Jonathan Harker blir skickad till Transylvanien av sin advokatfirma för att bistå deras nya klient, greve Dracula, som önskar att bosätta sig i England. Resan är lång och farofylld, och han blir ständigt varnad av okända människor ju längre österut han reser. Väl framme blir han grevens fånge, och först då inser han grevens övernaturliga väsen och hans planer för resan till England. Han måste fly borgen och stoppa Dracula innan det är för sent.

Utdrag ur Dracula

Precis när jag kommit till denna slutsats hörde tunga steg närma sig på andra sidan porten och jag såg genom springorna ett annalkande ljussken. Sedan hördes ljudet av skramlande kedjor och tunga riglar som drogs undan. En nyckel vreds om med ett gnisslande ljud som tydde på att låset inte brukats på länge, och porten öppnades.

Där innanför stod en högrest gammal man, slätrakad med undantag för en vit mustasch, helt klädd i svart från huvud till fot och utan den minste antydan till färg någonstans. Han höll i handen en gammal silverlykta vars låga brann utan skydd av något slag och kastade långa, skälvande skuggor när den fladdrade i draget från den öppna porten. Den gamla mannen bjöd mig stiga in med en artig gest med högra handen, samtidigt som han sade på utmärkt engelska men med egendomlig intonation:

>>Välkommen till mitt hus! Stig in frimodigt och av egen vilja!<< Han gjorde ingen rörelse för att stiga ut och möta mig, utan stod orörlig likt en staty som om hans välkomnande gest hade förvandlad honom till sten. I samma ögonblick som jag steg över tröskeln gick han emellertid impulsivt mot mig, sträckte fram handen och grep om min hand med en kraft som fick mig att rycka till, en reflex som inte förminskades av det faktum att hans hand var kall som is – mer lik en död mans hand än en levande.

Jag sov bara några timmar efter det att jag gått till sängs, för att sedan stiga upp eftersom jag inte kunde sova mer. Jag hade hängt upp min rakspegel vid fönstret och skulle just börja raka mig. Plötsligt kände jag en hand på min axel och hörde grevens röst säga: >>God morgon. << Jag ryckte häpet till, förvånad över att inta ha sett honom, för spegeln visade hela rummet bakom mig. När jag ryckte till skar jag mig en smula, men lade inte märke till det just då. Efter att ha besvarat grevens hälsning vända jag mig återigen mot spegeln för att se hur jag kunnat ta så miste. Den här gången gick det inte att ta fel, för mannen stod intill mig och jag kunde se honom över min axel. Men han syntes inte i spegeln! Jag kunde se hela rummet bakom mig; men där fanns inte en skymt av någon annan människa än jag. Detta var häpnadsväckande, och när det lades till så många andra egendomliga händelser kunde det inte undgå att förstärka den obestämda känslan av obehag som jag alltid erfar när greven är i närheten; men just då observerade jag att det blödde lite ur skråman och att blodet rann ner över min haka. Jag lade ifrån mig rakkniven och vände mig samtidigt halvvägs runt för att leta reda på en bit plåster. När greven såg mitt ansikte flammade det till av demoniskt raseri i hans ögon och han grep plötsligt efter min strupe. Jag drog mig undan och hans hand rörde vid radbandet som krucifixet hängde i. han förändrades omedelbart och raseriet försvann så snabbt att jag knappt kunde tro att det någonsin funnits.

>> Var försiktig <<, sade han, >> var försiktig så ni inte skär er. Det är farligare än ni tror i det här landet. << sedan grep han rakspegeln och fortsatte: >>Och det är den här eländiga tingesten som bär skulden till det. Den är ett skamlöst utslag av mänsklig fåfänga. Ut med den! << Därmed vräkte han upp fönstret med ett enda slag av sin förfärliga hand och slängde ut spegeln som krossades i tusentals skärvor mot den stenlagda gårdsplanen långt under oss. Sedan drog han sig tillbaka utan ett ord. Det är mycket irriterande för jag vet inte hur jag nu skall kunna raka mig, såvida jag inte kan spegla mig i urboetten eller i botten av rakskålen, vilken lyckligtvis är av metall.

När jag gick ut i matsalen var frukosten framdukad; men jag kunde inte finna greven någonstans. Så jag frukosterade ensam. Det är märkligt att jag än så länge inte har sett greven äta eller dricka. Han måste vara en mycket märklig man!

Efter frukosten utforskade jag slottet en smula. Jag gick ut i trapphallen och fann ett rum som vette åt söder. Utsikten var fantastisk, och från denna plats hade jag alla möjligheter att njuta av den. Slottet ligger precis på randen ett bråddjup. En sten som föll från fönstret skulle falla fritt trehundra meter! Så långt ögat når utbreder sig ett hav av gröna trädtoppar, här och var brutet av en springa som utmärker en klyfta. På vissa ställen skymtar silvertrådar där vattendrag vindlar sig fram i djupa raviner genom skogen.

Men jag är inte i den rätta sinnesstämningen för att beskriva skönhet, för när jag hade beundrat utsikten fortsatta jag mina efterforskningar; dörrar, dörrar, dörrar överallt, alla låste och riglade. De enda utgångarna är de som består av fönstren i slottsmurarna.

Arbetsuppgifter

1. Beskriv Dracula utifrån det vi får veta i utdraget. Beskriv både hans yttre och hur verkar vara som person.

2. Hur blir Dracula förändrad när han ser blod?

3. Kan du se några drag hos berättelsen som är typiska för Romantiken? Berätta.

Frankenstein

 

Mary Shelley

 

Mary Shelley skrev flera romaner men blev berömd för skräckhistorien Frankenstein. Den skrevs 1816 då en grupp författare tillbringade en sommar tillsammans i Schweiz. Efter att ha läst och berättat spökhistorier för varandra bestämde de sig för att ha en tävling om vem som kunde skriva den bästa spökberättelsen. Två år senare hade Mary Shelley publicerat sin berättelse – romanen om Frankensteins monster.

I romanen skapar doktor Frankenstein på konstgjord väg en människoliknande varelse av hopplockade kroppsdelar. Monstret vaknar till liv i laboratoriet när energi tillförs av en kraftfull maskin. Boken blev en succé och Frankensteins monster blev ett begrepp som fortfarande dyker upp i mängder av sammanhang – inte minst i filmer, TV-serier och annan populärkultur.

Man brukar säga att Shelley startade monstergenren som sedan bara blev större och större. Monstret var en känslosam och omtänksam varelse även om han såg ut som ett monster. Omgivningen som dömde honom utifrån utseendet såg inte hans personlighet. Samma tema syns i både Ringaren i Notre Dame av Dumas och i den gamla folksagan Skönheten och odjuret, som filmatiserats och skrivits i flera olika versioner.

Bara 16 år gammal rymde Mary hemifrån med författaren Percy Bysshe Shelley till Frankrike. De gifte sig 1816, men Percy dog 1822 i havet utanför Italiens kust när den båt han färdades i sjönk i en storm. Mary fortsatte att skriva och arbetade med att få Percys dikter utgivna. Ingen av hennes övriga böcker blev dock lika populär som Frankenstein. Hon dog 1851.

ne.se

Utdrag ur Frankensteins monster

En dyster kväll i november fick jag se mitt slit nå sin fullbordan. Med en ängslan som nästan övergick i ångest samlade jag livsinstrumenten omkring mig för att kunna ingjuta en gnista av liv i det döda ting som låg vid mina fötter. Klockan var redan ett på morgonen. Regnet smattrade sorgligt mot rutorna och ljuset hade nästan brunnit ner när jag i dess falnande skimmer såg varelsens matta, gula ögon öppna sig. Den andades tungt, och en krampartad rörelse genomför dess lemmar.

Hur skulle jag kunna beskriva mina känslor inför denna katastrof, eller skildra den eländiga varelse jag med sådan oändlig möda och omsorg hade försökt forma? Hans lemmar var proportionerliga, och jag hade valt hans drag för att de skulle vara vackra. Vackra! Gode Gud! Hans gula hud täckte knappt maskinerier av muskler och ådror därunder, hans hår var glänsande svart och böljande, hans tänder vita som pärlor. Men detta överdåd utgjorde bara en desto mer fasansfull kontrast till hans vattniga ögon, som nästan tycktes ha samma färg som de gulvita hålor de var infattade i, och till hans förtorkade hy och raka, svarta läppar.

Livets olika tillfälligheter är inte lika föränderliga som människonaturens känslor. Jag hade arbetat hårt i nästan två år, med det enda syftet att ingjuta liv i en livlös kropp. För detta hade jag nekat mig vila och förstört min hälsa. Jag hade önskat det med en fullkomligt omåttlig glöd, men nu när jag var klar försvann drömmens skönhet och en andlös skräck och avsky fyllde mitt hjärta. Jag stod inte ut med åsynen av den varelse jag hade skapat, så jag rusade ut ur rummet och gick länge fram och tillbaka i mitt sovrum, utan att kunna lugna mig så att jag kunde sova. Till sist avlöste tröttheten den upprördhet jag tidigare hade fått utstå, och jag kastade mig på sängen med kläderna på i ett försök att få några ögonblicks glömska. Men det var förgäves. Jag sov förvisso, men stördes av vilda drömmar. Jag tyckte att jag såg Elizabeth, strålande av friskhet, gå längs gatorna i Ingolstadt. Förtjust och överraskad omfamnade jag henne, men när jag tryckte den första kyssen mot hennes läppar fick de dödens likbleka färg. Hennes drag verkade förändras, och jag tyckte att jag höll min döda mors lik i mina armar. En svepning omslöt hennes gestalt, och jag såg gravmaskarna kräla i flanelltygets veck. Skräcken ryckte mig ur sömnen, kall fukt täckte min panna, mina tänder skallrade och alla lemmar började skaka våldsamt. Då, i månens dunkla gula sken som trängde sig in genom fönsterluckorna, såg jag varelsen – det eländiga monster som jag hade skapat. Han höll upp sängförhänget, och hans ögon, om man kan kalla dem ögon, var riktade mot mig. Hans käkar öppnade sig och han muttrade några oartikulerade ljud, medan ett grin rynkade hans kinder. Det är möjligt att han talade, men jag hörde inte. En hand var utsträckt, till synes för att hålla mig kvar, men jag flydde och rusade nedför trapporna. Jag tog min tillflykt till gårdsplanen som hörde till huset. Där stannade jag kvar under resten av natten, gick ytterst upphetsad fram och tillbaka, lyssnade uppmärksamt, uppfattade och fruktade alla ljud som om de meddelande att det demoniska lik jag så miserabelt hade gett liv närmade sig.

O! Ingen dödlig skulle kunna stå ut med skräcken inför detta ansikte. En mumie som åter har fått liv skulle inte kunna vara så ohygglig som denna eländiga varelse. Jag hade betraktat honom innan han var färdig. Han var ful då, men när musklerna och lederna hade gjorts förmögna att röra sig blev han någonting som inte ens Dante hade kunnat föreställa sig.

Arbetsuppgift 

Du har nu läst om Mary Shelley och hennes roman Frankenstein. Problemet med att kalla romanen för Frankenstein är att det inte är den fullständiga titeln på romanen. Den fullständiga titeln är Frankenstein eller den moderne Prometheus.

Din uppgift nu är att ta reda på vem Prometheus var och på vilka sätt påminner Victor Frankenstein om honom? Ge exempel.

Länk till "Unga fakta" och information om Prometheus