Ordklasser

Du är kanske bekant med termer som substantiv, verb och adjektiv? Dessa är alla ordklasser, vilka beskriver olika grupper av ord i språket med gemensamma egenskaper. Låt oss titta närmare på dessa och några av de övriga ordklasser som är viktiga om du vill lära dig grammatik.

Substantiv

Denna ordklass innehåller namn på olika objekt som kan vara personer, platser, föremål
Egennamn – här ingår namn på personer, platser etc.
Exempel: Eva, Barcelona, Sverige.
Ämnesnamn – här ingår namn på ämnen av konkret art samt sådant som uttrycker tillstånd och känslor.
Exempel: vatten, papper, glädje, rädsla.
Artnamn – här ingår namn på olika saker och särskilda företeelser.
Exempel: människa, skolavslutning.
Kan du sätta ´en´ eller ´ett´ framför ett ord brukar detta vara ett substantiv.
Ett substantiv kan ha bestämd eller obestämd form: hunden/hundarna är bestämd form medan hund/hundar är obestämd. Vidare delas substantiv in i singular och plural. Singular är en (hund) medan plural är många (hundar). Ett substantiv i bestämd singular blir då hunden medan det i bestämd plural blir hundarna. När substantiv uttrycks i ägande form (hundens/hundarnas) kallas det genitiv.

Adjektiv

Denna ordklass beskriver egenskaper hos någon eller något.
Exempel: en glad hund, en snygg tröja.
Kan du sätta ”någon är” framför ett ord brukar detta vara ett adjektiv.
Ett adjektiv kan böjas på två olika sätt, det ena kallas kongruensböjning där adjektivets böjning påverkas av det efterföljande substantivets form. Till exempel: en snygg kavaj, flera snygga kavajer, den snygga kavajen, det är snyggt med kavaj.
Det andra sättet innebär att adjektivet kompareras. Till exempel: snygg (positiv), snyggare (komparativ), snyggast (superlativ).
En del ord låter klumpiga då de kompareras, till exempel komparationsformerna av berömd: berömd, berömdare, berömdast. Då är det ofta bättre att använda ”mer” och ”mest” före komparativet och superlativet: mer berömd, mest berömd.

Verb

Verb beskriver vad någon gör (även har gjort eller kommer att göra).
Exempel: han springer, han sprang.
Kan du sätta ”att” före ordets grundform brukar detta vara ett verb.
Alla verb har en grundform, infinitiv, som till exempel: att springa. Sedan kan verbet böjas i olika tempus som beskriver om handlingen sker nu eller vid en annan tidpunkt. Man talar om presens då något sker i nutid (han springer), preteritum då något skett i dåtid (han sprang) och futurum om något som ska ske i framtiden (ska springa).
Det finns också kombinationer av böjningar. Perfekt är en kombination av presens och supinum (har sprungit), pluskvamperfekt är kombinationen av preteritum och supinum (hade sprungit) och konditionalis är kombinationen av preteritum och infinitiv (skulle springa).
I exemplen ovan förekommer både huvudverb och hjälpverb. Till exempel är ´ska´ ett hjälverb till huvudverbet ´springa´.
Uppmaningsformen av verb, till exempel lyssna! eller hoppa!, kallas imperativ.

Pronomen

Pronomen är en ordklass som ofta fungerar som ersättningar för bland annat objekt och företeelser i språket. De är inte sig själv särskilt betydelsebärande utan får sin betydelse av sammanhanget.
Exempel: han springer, de äter.
Du kan ofta urskilja pronomet i meningen genom att fråga vem eller vilka det är som gör något.
Pronomen kan indelas på följande sätt:
Personliga: jag, du, mig, dig
Ägande: min, din, hans, hennes
Demonstrativa: de, detta, det här
Frågande: vem, vad
Relativa: som
Reflexiva: sig
Negerande: ingen

Adverb

Adverb fungerar som bestämningar till verb, adjektiv och andra adverb samt som attribut till substantiv. Adverben anger plats, tid, sätt och så vidare.
Exempel på adverb till verb: inte orka, cykla fort, kom hem igår.
Exempel på adverb till adjektiv: ofta arg, kanske försenad, knappast förtjust.
Exempel på attribut till substantiv: en boll, många bollar, väldigt många bollar.

Prepositioner

Anger befintlighet och beskriver förhållanden. Ord som tillhör denna ordklass är till exempel: i, på, efter, genom och bakom.

Konjunktioner

En ordklass som består av element i språket som binder samman satser. Exempel: och, eller och men.

Subjunktioner

Subjunktioner är ingen egen ordklass utan underordnade konjunktioner. Dessa binder också samman satser, men i detta fall bisatser med huvudsatser. De hjälper på så sätt till att bilda fullständiga meningar. Exempel: att, om, när, innan och eftersom.

Interjektioner

Inom denna ordklass samlas oböjliga ord som också kan bilda självständiga satser. Exempel: ja, nej, hjälp! och fan!