Fattigdom och ohälsa i världen
Här förklaras BNP och skillnaden mellan
u-länder och i-länder. Vi ska också titta på orsaker till och
konsekvenser av fattigdom samt organisationers arbete för att förbättra
människors levnadsvillkor.
Fortfarande många fattiga
Jordens befolkning består idag (2018) av över 7,6 miljarder
människor. Av dessa är många fattiga. De fattigaste länderna har en
befolkning som till stor del lever under ett existensminimum. Med det
menas att den genomsnittliga summan pengar som befolkningen lever på är
för låg för att tillgodose behovet av mat och kläder i tillräcklig
omfattning. Till fattigdom hör också brist på rent vatten, näringsrik
mat, mediciner och utbildning.
Fattigdom skapar även en långsiktig ojämlikhet eftersom människor som
växer upp i fattigdom ofta har mycket svårt att ta sig ur den.
Brist på näringsrik mat och rent vatten
Dödligheten är i regel hög i fattiga länder. Den främsta orsaken till
det är brist på mat och rent vatten. Undernärda blir lättare sjuka och
får svårare att återhämta sig. Dessutom är barndödligheten stor eftersom
mammorna ofta också är undernärda. Men många u-länders befolkning ökar
ändå kraftigt eftersom födelsetalen är högre än dödstalen.
I ett stort antal u-länder är vatten en bristvara eller så är vattnet
nedsmutsat av t.ex. industriavfall. Smutsigt vatten leder till många
olika sjukdomar som sprids snabbt. Djur och växter påverkas också
negativt om vattentillgången är begränsad eller nedsmutsad.
Det går att förändra
För att ett de fattiga länderna och dess befolkning ska få en dräglig
levnadsstandard krävs stora satsningar på produktion av näringsrik mat,
främst lokalt för att dessutom skapa sysselsättning. Men det krävs
också satsningar på utbildning för både flickor och pojkar, hälso- och
sjukvård, samt rent vatten.
FN har under lång tid haft som mål att minska fattigdomen i världen.
Ett av FN:s globala mål till 2030 är att utrota all extrem fattigdom i
världen.
Att mäta ett lands välstånd: BNP och HDI
Inom ekonomi används
BNP (bruttonationalprodukt) för att ange det totala värdet på alla varor och tjänster som ett land producerar under ett år.
I media läser man ofta att BNP beräknas stiga eller sjunka med några
procent. Det betyder att landets totala produktion förväntas öka eller
minska. Till exempel om efterfrågan på industriprodukter minskar i
samband med en global konjunkturnedgång så kommer inte industrierna att
kunna producera och sälja lika mycket varor som tidigare. Då minskar
också ländernas BNP.
Lite förenklat kan man säga att ju högre BNP, desto rikare är ett
land. Samtidigt är siffrorna missvisande eftersom stora länder alltid
får högre BNP än små länder. Mätvärdet brukar därför istället anges i
BNP per capita eller BNP per person som det också kallas. Mätvärde för
BNP/person räknas ut genom att dela landets BNP med dess invånarantal.
Då får man en siffra som tydligare belyser den genomsnittliga
årsinkomsten i landet.
Detta ger emellertid inte en sann bild av hur bra eller dåligt ett lands befolkning har det eftersom BNP fördelas på
hela befolkningen
och därför inte visar hur stora skillnaderna är mellan de fattigaste
och de rikaste i landet. I teorin kan ett land med hög BNP per capita ha
alla rikedomar hos ett fåtal individer medan resten av befolkningen
lever i fattigdom. Så kan det till exempel vara i en diktatur.
Ytterligare ett problem med BNP är att måttet inte tar hänsyn till
inofficiell handel. Det innebär att produkter och tjänster som säljs
utan registrering – t.ex. svarthandel, svartarbete och oavlönat
hemarbete – inte tas med i den totala beräkningen. Dessutom säger BNP
inte heller något om hur ekonomin påverkar miljön.
Det har därför utvecklats alternativa sätt att mäta välstånd. Numera används bland annat Human Development Index (
HDI)
som ett sätt att mäta och jämföra levnadsstandard. Utöver ekonomi tar
HDI också in andra faktorer som livslängd och utbildningsnivå. Det går
även att väga in skillnader mellan fattiga och rika i ett land. När alla
delar har räknats samman får landet poäng på en skala mellan 0-1 och
rankas därefter i förhållande till andra länder.
U-länder och i-länder
BNP avslöjar om ett land är mycket fattigt eftersom BNP då är väldigt lågt. Fattiga länder kallas ibland också för
utvecklingsländer
eller u-länder eftersom deras industriproduktion är ganska outvecklad,
men det finns i regel potential hos dessa länder att utvecklas. I de
flesta u-länderna utgör jordbruk befolkningens huvudnäring.
De fattiga ländernas motsats är världens
industriländer eller i-länder, som består av alla rika länder med välutvecklad industri och hög BNP/person.
Ett välutvecklat land som Japan har högre BNP jämfört med ett
underutvecklat land som Afghanistan. BNP handlar också om tjänster av
olika slag. Japan har till exempel långt utvecklad hälso- och sjukvård
till skillnad från Afghanistan.
Fattiga länder har oftast inte råd att satsa på utbildning heller,
vilket gör att människor inte har kunskap att starta nya företag och
uppfinna ny teknik, vilket skulle kunna höja landets BNP. Många u-länder
har därför stora svårigheter med att ta sig ur fattigdomsfällan.
Bakomliggande orsaker till fattigdom
Att definiera vad fattigdom innebär är betydligt enklare än att ge
ett entydigt svar på vad fattigdomen beror på. Oftast är det nämligen
inte endast en utan flera olika bakomliggande orsaker till varför
människor, områden och länder är fattiga. Vanligt är också att flera av
de bakomliggande orsakerna till fattigdom hör ihop, att de är
sammanlänkade och på olika sätt har bidragit till att skapa de
förutsättningar som antingen direkt eller indirekt har skapat fattigdom.
Vilka är då de bakomliggande orsakerna till fattigdomen i världen?
Det finns som sagt en mängd olika orsaker till varför människor, områden
och länder är fattiga. Flera av orsakerna hänger som sagt ofta ihop.
Här nedan listas några av dem:
1. Den geografiska faktorn
Områden med öknar, brist på vatten, olika former av extremt klimat
och svårodlad jord är i högre utsträckning fattiga. Människorna saknar
tillräckligt med mat och får lägga en stor del av tiden på att leta
efter drickbart vatten. Det kan också vara så att länder och områden
saknar naturresurser.
2. Krig och konflikter
Samhällen bryts ner, infrastruktur förstörs, människor dör, hem
plundras och människorna lider. I konflikternas spår följer
flyktingströmmar – egendomslösa människor som flyr undan konflikten. De
som lever kvar i det krigshärjade området drabbas av svält och
sjukdomar.
3. Brist på demokrati
I samhällen där en ledare eller ett politiskt parti styr utan hänsyn
till invånarnas fria vilja, fördelas resurserna mer orättvist än i en
demokrati. Ledaren och de som gynnas av diktaturen lever i välstånd
medan resten av befolkningen svälter. Så är det exempelvis i Nordkorea.
Det kan också handla om att de resurser som borde bekosta sjukvård,
utbildning och ge människorna ett ökat välstånd istället spenderas på
dyrbara vapenprogram och upprustning av landets militärmakt.
4. Snedfördelade resurser
I många fattiga länder finns en rik medel- och överklass medan större
delen av landets befolkningen lever i fattigdom. Även här handlar det
om att de ekonomiska resurserna är snedfördelade. Många fattiga länder
har rika naturresurser, men den ekonomiska vinsten tillfaller inte
allmänheten i form av ökad levnadsstandard. Istället är det ett fåtal
människor som bli mycket rika.
5. Arv från kolonialism
Det finns också en koppling mellan fattigdom och ett kolonialt
förflutet. Många fattiga länder har varit europeiska kolonier. När
kolonialstyret upphörde lämnades länderna åt sitt eget öde. I spåren av
kolonialismen följde ofta svåra konflikter och i flera fall tog
militären eller en diktator makten vilket förhindrade en varaktig
demokratisering.
6. Nykolonialism
Multinationella företag etablerade sig tidigt i länder som blivit
fria från kolonialismen. Där kunde de köpa och exploatera (utsuga) både
landområden och arbetskraft billigt. I och med globaliseringen har de
multinationella företagen – oftast från Europa eller USA – kunnat bygga
upp vinstdrivande verksamheter där priserna på produkterna som
tillverkas kan pressas tack vare billig arbetskraft. Denna
“nykolonialism” innebär att de fattiga människorna utnyttjas till att
för låga löner producera varor som sedan kan säljas dyrt och med god
vinst i andra delar av världen.
7. Brist på utbildning
Som tidigare nämnts i texten är utbildning en viktig faktor till
välstånd. Fattiga länder har oftast inte ett utbyggt system för
utbildning, vilket gör att människor inte har kunskap att starta nya
företag och uppfinna ny teknik och så vidare. En annan sida av samma
mynt är fattiga länder som har satsat på utbildning, men där många av de
högutbildade istället flyttar ut från landet för att de blir erbjudna
bättre levnadsvillkor på andra ställen. Detta kallas ibland för
kompetensflykt (brain drain på engelska).
Två stora utmaningar
Förenklat uttryckt finns det två stora utmaningar som behöver lösas
för att komma till rätta med den hållbara utvecklingen i världen. De
båda utmaningarna hänger ihop.
Den första utmaningen handlar om vad som måste göras för att minska befolkningsökningen i den fattiga delen av världen.
Den andra utmaningen är hur mänskligheten ska kunna
kombinera ekonomisk tillväxt med hållbar utveckling. Ekonomisk tillväxt
krävs bland annat för att de fattiga länderna ska uppnå högre
levnadsstandard och minska befolkningsökningen.
De globala målen
Precis efter millennieskiftet (år 2000) antog Förenta nationerna (FN)
åtta mål för att uppnå en hållbar utveckling i världen. Dessa mål, även
kallade Millenniemålen, skulle vara uppnådda till 2015. FN:s samtliga
193 medlemsländer var överens om millenniemålen, vilket var en
förutsättning för att de skulle uppnås.
Då FN utvärderade målen 2015 kom medlemsländerna fram till att mycket
positivt har hänt och att vissa delmål uppfyllts, men att det
fortfarande finns enormt mycket kvar att göra för att en hållbar
utveckling ska uppnås. Därför antog FN:s 193 medlemsstater i september
2015 det som kallas för
Agenda 2030, vilket är 17 nya globala mål för hållbar utveckling som ska vara uppnådda fram till 2030.
Relevanta begrepp
Befolkning: De människor som bor inom ett geografiskt område, t.ex. en kommun eller ett land.
Födelsetal (nativitet): Hur många som föds, ofta angivet i antalet födda per tusen invånare.
Dödstal (mortalitet): Hur många som dör, ofta angivet i antalet avlidna per tusen invånare.
Globalisering: Moderna kommunikationer har gjort att
världens länder och folk bundits samman och fått en mer gemensam
ekonomi, kultur, politik och miljö.
Råvaror: Varor som utvunnits ur naturen men inte behandlats/förädlats. Exempel på råvaror är skog, malm, ull och olja.
Urbanisering: När folk flyttar från landet till städer och ökar deras befolkningsmängd.
Infrastruktur: Vägar, järnvägar och andra system för transporter av varor och människor, men även för energi och information.
Extrem fattigdom: Enligt Världsbanken innebär extrem
fattigdom att man inte har möjlighet att konsumera för mer än för 1.25
amerikanska dollar (i 2005 års penningvärde) om dagen.
Fattigdomsfälla: Förenklat uttryckt så är en
fattigdomsfälla en process genom vilken de fattiga eller vissa grupper
fattiga förhindras eller har svårt att förbättra sin ekonomiska
situation. Inkomsterna hänger ofta samman med utbildningsnivå. Fattiga
som inte bor i välfärdssamhällen har ofta inte råd eller ens möjlighet
att utbilda sig på grund av direkta eller indirekta kostnader för
utbildningen.
Konsumtion: Förbrukning, användning av varor och tjänster. Konsument = den som förbrukar en vara eller tjänst.