Historia
Hinduismen är världens äldsta religion. Den har ingen grundare och själva ordet hindu betyder: indier/person som bor vid foden Indus. Över 80 procent av Indiens 1100 miljoner invånare är hinduer. Hinduismen har ingen bestämd lära med fasta regler. Religionen varierar en hel del mellan olika människor och olika delar av landet
För att förstå mångfalden inom indisk religion måste man gå tillbaka i historien. Hinduismen
har inte någon stiftare som Jesus eller Muhammed. Den har växt fram ur en mängd
traditioner, som levt sida vid sida och som har sina rötter i förhistorisk tid.
Dravider, arier, perser, greker, hunner, mongoler och britter är några av de folk som har erövrat Indiska halvön. Vart och ett av dessa folk förde med sig sin kultur och sina religiösa föreställningar.
Arkeologiska utgrävningar har visat att det redan på 3000-talet f.Kr fanns en blomstrande kultur runt floden Indus.
Man har funnit en utvecklad byggnadskonst, konstrika verktyg och vackra skulpturer. Djur och växter tycks ha varit kultföremål. Svastikan eller hakkorset (en gammal solsymbol) förekommer också bland fynden. Tyvärr har man ännu inte lyckats tyda de skrifter som hittats.
Omkring år 1500 f.Kr började den ariska erövringen av Indiska halvön. Arierna eller indoeuropéerna var ett herde- och krigarfolk som kom norrifrån. De förde med sig sin religion och sina berättelser.
Gudarna kunde påverkas med hjälp av riter som måste utföras på ett speciellt sätt. För detta ändamål utvecklades ett prästerskap, brahmanerna, som under den vediska tiden (ca 1500-1000 f.Kr) fick en mycket stark ställning bland folket. Man trodde att prästerna genom sina offer och andra kulthandlingar kunde behärska naturens krafter.
Ariernas kultur utsattes för påverkan från de traditioner den mötte under sin fortsatta utbredning. Gudarna Vishnu och Shiva blev till exempel alltmer framträdande.
Två huvudtankar, den rituella offerkulten och den personliga fromheten, finns från denna tid sida vid sida. De bearbetas och utvecklas och så småningom uppstod det vi idag kallar hinduism.
Själavandring. För en hindu är Gud och världsalltet ett och samma. Brahman (världssjälen) genomsyrar allt. Gud finns därför också inom oss själva och i allt annat levande. Det gudomliga inom oss själva kallas för Atman och kan liknas vid vår själ.
Tron på själavandring är en central tanke inom hinduismen. I den här tankegången uppfattas allt levande som en del av en evig cyklisk process som inbegriper födelse, död och återfödelse.Kroppen utgör endast Atmans (själens) skal som byts ut mot ett annat när den dör. Atman vandrar därför hela tiden från generation till generation och kan även återfödas i ett djur.
Återfödelsen. . Tron på
återfödelsen är mycket viktig inom hinduismen. Hindun tror på själavandring.
Det innebär att själen vandrar vidare till en ny kropp när kroppen dör. Detta kretslopp av återfödelser kallas samsara. Vilken liv en själ får beror på hur den har levt i det föregående
livet. En god gärning ger bättre förutsättningar i nästa liv, onda handlingar medför att livet blir sämre. Målet för hindun är att slippa återfödelsen och att själen blir ett med gudvärlden. Detta kallas att uppnå Moksha.
Det finns hinduer som tror på många gudar, medan
andra i sin tur räknar med bara en enda gudomlig kraft. De flesta tror
att Gud finns överallt och i allting, det kallas för panteism.
Kastsystemet. Det hinduiska kastsystemet delar in människorna i olika grupper som kallas
kaster. I vilken kast man kommer till beror på hur man levt i ett tidigare liv.
Kastväsendet tros ha uppstått
på 1500-talet f.Kr. Arierna blev nu överklassen och det besegrade folket
draviderna, hamnade i underklassen. Det klassiska begreppet för kast är
varna. Ordet varna betyder just färg. Från början var kastsystemet
indelat i fyra nivåer. Överst fanns prästerna som kallades brahminer, därefter kom krigarna, sedan bönderna och handelsmännen och längst ned fanns tjänarna.
Ur de fyra ursprungliga kasterna har det med tiden bildats tusentals
olika kaster. Bönder finns i en kast, bagare i en annan,
jordbruksarbetare i en tredje osv. De olika grupperna lever åtskilda och
har olika anseende.
Kastlösa. Utanför kastsystemet finns de kastlösa. De utgör cirka 150 miljoner människor i Indien. Tidigare kallades de för de ”oberörbara” eftersom de ansågs orena. Långt in på 1930-talet fanns det en föraktad kast som kallades ”oseebara”.
Det var en tvättarekast som tvättade andra kasters kläder. De fick bara
arbeta under nätterna och fick inte gå ut under dagarna.
Den främste förkämpen för de kastlösa var den store folkledaren Mahatma Gandhi. Han införde benämningen Harijans = ”Guds små barn”
på de kastlösa. Trots att kastsystemet förbjöds i lag 1950 lever det
kvar i dag på landsbygden. Det är svårt att ändra på gamla traditioner.
Karma. Det som avgör i vilken kast man hamnar i vid födelsen är ens karma, säger hinduerna. Karma är resultatet av våra gärningar och handlingar under ett liv.
Goda handlingar i livet ger en bra karma, och det ökar möjligheten att
återfödas till en högre kast. Den som har en dålig karma flyttas till en
lägre kast och får det sämre. Har man en riktigt dålig karma kan man
återfödas till något föraktat djur, exempelvis en hund.
Den heliga kon. Hinduerna anser att
kon är ett mycket heligt djur. I Indien finns det cirka 200 miljoner kor. Kon är en
symbol
för moderligheten och ömheten. Respekten för
kon härstammar från den tiden arierna var koskötande nomader. Då var
korna deras viktigaste ägodelar. I indiska städer och byar strövar kor
fritt omkring i trafiken.
Gudar. Det finns miljontals gudar inom hinduismen och många varianter av samma gud finns. Man brukar dock tala om tre huvudgudar och dessa är: Brahma, Vishnu och Shiva. I
nästan varje hinduiskt hem finns det ett litet husaltare. Där ber man
och offrar varje morgon och kväll. På altaret finns det flera bilder av
gudar och gudinnor. Under andaktsstunden tänder man rökelse och ställer
fram offer av blommor eller frukt framför guden.
Brahma är skaparguden. Genom honom har världsalltet blivit till. Som skapargud
är Brahma höjd över de andra gudarna, men numera är han nästan glömd i
Indien och det är inte många som dyrkar honom. Det finns knappast några
tempel som tillägnats honom.
Vishnu är en älskad gud. För många miljoner hinduer är han den
främste guden. Han upprätthåller
skapelsen
och ser till att den heliga goda ordningen får råda. När det onda hotar
ingriper Vishnu. Enligt hinduisk tro kan Vishnu uppenbara sig genom att
låta sig födas som en människa och leva på jorden för att hjälpa
människorna till rätta. Den mest kända och älskade gudamänniskan är
Krishna, som är Vishnu i en människokropp.
 |
| Vishnu |
Shiva dyrkas främst i södra Indien. Han är källan till både gott och ont, den som tar liv men ändå skapar ett nytt liv.
 |
| Shiva |
Som
dödsgud kan han vara fruktansvärd, men som
livets gud
är han mild och kärleksfull. Att en och samma gud kan vara både dödsgud
och livets gud förklaras av att döden för hinduerna innebär
återfödelsen till ett nytt liv. Shivas hustru heter
Kali. Hon är en dödsgudinna som avbildas med ett avhugget huvud i handen och en krans av dödskallar runt halsen.
Heliga skrifter. Hinduernas heliga böcker är mycket långa och invecklade. Äldst är Vedaböckerna. De härstammar från tiden 1500 till 400 f.Kr. De består av en rad olika böcker från olika tider. Ordet Veda betyder kunskap. Den äldsta bland Vedaböckena är Rigveda. Den innehåller böner och beskrivningar hur offer ska gå till.
Hinduernas heliga stad. Varanasi är
hinduernas heliga stad. Staden ligger vid den heliga floden Ganges i
norra Indien. Varanasi har cirka 1,6 miljoner invånare.
Varje år vallfärdar många hinduer till Varanasi för
att bada i floden Ganges och bli renade från synd. Man anser att Ganges
har en särskild kraft här.
Hinduernas heliga män. Hinduernas heliga män kallas för Sadhus.
Det är människor som lever mycket enkelt och inte äger några saker,
allt i syfte att uppnå frälsning. Sadhuerna tillhör olika sekter och de
visar med märken på armar och bröst vilken riktning de bekänner sig
till.
Sadhuerna är oftast på en ständig vandring från
helgedom till helgedom och till olika religiösa högtider. En del sadhuer
anser att den enda vägen till frälsning går genom strängt asketiska handlingar som innebär att man utsätter sig för olika kroppsligt krävande övningar för att visa gudarna hur hängiven man är.
Det finns sadhus som stirrar direkt på den
brännande solen dagen lång tills de blir blinda. En del av dem står
upprätta i många år, utan att någonsin sitta eller ligga. De sover
stående mot ett uppspänt tygstycke. Med åren svullnar deras ben och
medhjälpare måste massera deras ben för att förhindra skador.
Ahimsa. Trots att de flesta indier är
hinduer är Indien en religiös neutral stat. Religionsundervisning får
inte undervisas i statligt kontrollerade skolor.
Idealet är principen: ahimsa, som betyder: icke döda.
Denna princip leder ofta till att många hinduer är vegetarianer.
Dessutom har Indien ingen allmän värnplikt, det skulle strida mot
ahimsa, utan man satsar istället på en yrkesarmé. Denna ahimsa-princip
kan komma i konflikt med det moderna samhällets krav. Indien har varit i
krig med Pakistan och Kina flera gånger, då måste ahimsa-principen
ge vika.
Användbara begrepp
ritual, existentiella frågor, cyklisk, reinkarnation, moral, monoteism, polyteistism, ateism, övernaturlig, naturreligioner, animism, urkund, symboler, asket, celibat, samsara, moksha, ahimsa, veda, karma, kastsystem, atman
Frågor
1. När/Var och Hur uppstod hinduismen?
2. Berätta om hur man ser på karma och återfödelsen.
3. Vilket är hinduernas viktigaste mål?
4. Förklara vad begreppet ahimsa innebär.
5. Beskriv vad kastsystemet är.
6. Vilka är de tre huvudgudarna och vad har de för funktion/uppgift?
7. Ge exempel på hur hinduerna hyllar sina gudar.
