Skriva berättande text

Att bygga en berättelse

Hur gör egentligen en författare när han/hon skriver en berättelse? Medvetet eller omedvetet gör författaren en mängd val när berättelsen byggs upp.

En del av svenskämnet handlar om att lära sig hur en detta görs, eller uttryck med andra ord: vilka olika grepp grepp en författare tagit för att  ge romanens dess form.

Denna uppgift handlar om att förstå konstruktionen av en berättande text, att se de grepp författaren tagit.

1. Vem berättar berättelsen?

• Ett berättar-jag som är huvudperson.
  En roman kan berättas av en person som finns med i berättelsen, ett berättarjag. Detta jag kan vara huvudperson i berättelsen.
• Ett berättar-jag som är biperson.
  Romanens jag kan vara av mindre betydelse i boken. Det är någon annans berättelse han/hon berättar.
• En ”kamera”
  Berättare visar upp allt som man kan se och höra men kan naturligtvis inte  skriva vad någon drömmer eller om någon t ex ljuger.
• En allvetande berättare
  En osynlig berättare finns som känner till allt, vad folk känner och tänker och drömmer och är rädda för.

De tre första alternativen innebär en begränsning, berättaren kan inte berätta allt, bara det som syns. Ett berättarjag kan förstås berätta om vad han/hon själv känner och tänker men inte om någon annans inre liv.
2. Hur många handlingar har berättelsen?

• En handling som följer en linje i tid och rum.
• Parallellhandling.
  Flera handlingar löper parallellt och berättelsen kan hoppa i tid och rum. Ofta knyts dessa ihop mot slutet.
• En huvudhandling och en eller flera bihandlingar.
  Det händer saker samtidigt på olika ställen men bara en av dem är riktigt viktig, själva huvudspåret alltså.

3. Tillbakablickar och framåtblickar
Ibland lämnar en berättelse sitt spår och tar med sig oss läsare till något som hänt tidigare, något som förklarar det som händer i den pågående berättelsen. Detta kallas för tillbakablick eller flash back. Och ibland avslöjas vad som ska hända. Som i ”Att döda ett barn” av Stig Dagerman. Detta kallas för framåtblick eller flash forward.

4. Miljöbeskrivningar
Författaren arbetar för att levandegöra och beskriva den miljö i vilken berättelsen utspelar sig.

5. Personbeskrivningar
Författaren arbetar för att levandegöra och beskriva den miljö i vilken berättelsen utspelar sig.

6. Yttre dialog i berättelsen
Dialog betyder att människor talar. Med sig själva eller varandra. Yttre dialog är den som hörs. När flera talar eller någon talar för sig själv.
Dialogen kan vara individualiserad. Med detta menas att varje person låter på ett eget sätt. Det kan handla om ordval, svordomar, ordlängd, meningslängd, repliklängd etc.

7. Inre dialog
Inre dialog är alltså att en person tänker, resonerar med sig själv för att hjälpa läsaren att förstå och för att levandegöra berättelsen mer.

8. Textens stoff, tema och budskap

Man kan bildligt uttryck ställa sig olika nära.

• Stoff är alla personer, med sina namn, och utseenden, alla livshistorier, miljöer och saker i berättelsen. Alla detaljer helt enkelt.
• Motiv är berättelsens stora drag. ”Sagan om ringen är en berättelse som handlar om en liten grupp av varelser av olika slag tillsammans kämpar mot det onda för att bevara det goda i världen. Detta leder dem ut på en lång och farlig resa under vilken deras vänskap  uthållighet, mod och överlåtelse prövas till bristningsgränsen.”  Berättelsens grundelement alltså.
• Tema beskriver på ett generellt plan vad texten handlar om. Ett, två, kanske tre ord som sammanfattar hela berättelsen. Shakespears Hamlet handlar om om hämnd. Hans Romeo och Julia handlar om förbjuden kärlek. Sagan om ringen liksom Harry Potter och Star Wars handlar om kampen mellan ont och gott.